måndag 31 augusti 2015

Att välja rätt

Igår sa han något smart. Mitt i alla dumheter så kläcker han ur sig något klokt och faktiskt riktigt fint.

Jag sa nämligen i all hast att
 "Vi har ju inte sett eller gjort någonting..!" - varpå han säger;
"Joho du... det har vi. Vi har byggt upp en stadig grund och vi har hela livet på oss att se världen tillsammans eller vara spontana, resa och allt."

Fan så sant. Tänker att det är bättre att börja från det hållet vi har gjort, hellre än att resa jorden runt med den man tror är ens livskamrat - men så visar det sig att man har skittråkigt tillsammans där hemma i TV-soffan eller inte vet alls hur ens partner är när någonting är sådär vardagsjobbigt.

Jag är dock inte i rätt position att uttrycka mig om vad som är rätt och fel i ett förhållande just nu. För i skrivande stund vet jag inte längre vad jag vill. Jag trodde vi hade allt, som allra minst den där sjukt stabila grunden. Men även en stabil grund kan demoleras. Det krävs egentligen "bara" upprepande lögner om det man byggt sin grund på. Eller så hade vi ingenting att stå på alls, kanske. Kanske vart jag lurad helt och håller. Jag vet ingenting längre. Jag vet inte ens vart han är.

Allt jag älskat med oss har hamnat i skymundan de senaste dagarna. Det brukar vara tvärtom när man gör slut eller lämnar en kamrat - då minns man bara allt det där fina så saknar man. Just nu kan jag nog inte ens lista upp allt jag älskar med oss, för att jag är så himla... arg? ledsen? sårad? chockad? Lite av allt  alla fall... och det tar plats från det jag älskar med honom.

Jag älskar att vi har så roligt tillsammans. Vi kan verkligen göra vardagen rolig.
Vårt liv är ett äventyr. Varje dag. Det är därför (bland annat) jag är nöjd med att vara hemma med honom, vår vardag är ett äventyr - på gott och ont uppenbarligen.
Han gör att jag känner mig älskad. Så älskad. Han kan liksom inte hålla sina känslor inne ibland när han ser på mig, och det känns så genuint och äkta - han bara måste berätta hur han känner för mig och det gör mig så glad! (Not so much senaste ... månaderna?)
Han är så snygg.... 
Han är älskad av alla han möter vid första ögonblicket, nackdelen är väl att han ibland blir mindre älskad av i alla fall min familj - tack vare den historia han har med sig och hans tidigare livsval.
Det är magiskt att få vara en del av hans dysfunktionella familj! Jag fullkomligt älskar deras vänlighet och värme.
Jag orkar inte ens komma på mer, som jag egentligen vet finns.... Just nu svarar han inte ens i telefon och han har gett mig fler anledningar att vara orolig än vad som känns okej. Inte läge att inte svara i telefon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar