There's alot of world to see So start climbing the highest of trees

Idag upptäckte jag att jag har bara mig själv att jobba med. Mina känslor för mig själv och livets nu speglar av sig i mina känslor för andra människor, och så som jag mår nu är det absolut inte rättvist. De jag älskar mest vill jag sparka på tårna, och det är ju knappast normalt. Det värsta är att jag är medveten om problemet men jag vet inte vart jag ska börja för att bli bättre. Jag känner att jag hela tiden strävar efter uppmärksamhet och bekräftelse som en annan nybliven tonåring. Jag söker hela tiden efter något, vill ha mer, men vet inte riktigt vad det är som fattas. Så länge är jag rädd. För detta har gått så långt i mig själv, att jag inte vet hur jag ska skaka av mig allt.

Luddigt men hoppas jag förstår nästa gång jag läser dessa rader.