Så, nu är jag fan done being sad. Hyllorna är rensade och städade, kroppen är nyduschad och tom från smycken, nagellacket är borta och naglarna är filade - Jag känner mig lite befriad.
Jag har ju fått en läkartid om en vecka, vilket just nu kan kännas att ta i.. ta in läkare. Men sanningen är att vad som än ligger bakom alla ångest attacker och all smärta så kan jag inte hantera det längre, jag orkar inte helt enkelt klara mig ur detta själv. Jag har redan klarat mig ur en psykisk sjukdom helt på egen hand, denna gången tänker jag ta emot hjälpen som erbjuds vad det än är. Jag tror att min kropp är ärrad. Från den perioden jag hade alldeles för mycket press på mig själv och ingen tid att andas, därifrån har jag förlorat all kapacitet att hantera stress. Eller okej, stress kan jag hantera. Vid jobb situationer och när det är mycket att göra, men så fort några slags känslor är inblandade så kollapsar jag rätt upp och ner. Känner mig också ärrad från alla emotionella smällar man fått ta, annars hade jag kanske klarat denna perioden lite lättare men icke.
Maten kommer som vanligt i vägen. Vissa dagar känner jag bara för kakor och choklad, och andra äter jag ingenting. Vilket är ett recept för att bli fet som en elefant så jag ska försöka äta ordentligt och nyttigt. Ta kontroll helt enkelt. Gymmet blir lidande, har man ingen lust att gå ur sängen över huvud taget har man inte heller nån särskild lust för att träna. Men har varit där ett par gånger den här veckan ändå, måste hålla igång och distraheras.
Idag har jag hållit tillbaka gråten max en gång och det var när pappa berättade hur orolig han är för mig. Men det var sista gången känner jag. Nu är jag färdig för det här är ju löjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar